Andre del av Expressens intervju med president Assad

i går - at de farligste IS-lederene kom fra skandinavia.  I sum forsøkes innholdet i første del av intervjuet å forklares som propaganda og et forsøk på å selge seg inn til vestlig allianse for å ta knekken på IS - for så å finne ut hvordan Syria skal komme på fote igjen.

I et kommentarfelt i går ble denne resepten gitt:  Gå i allianse med Assad - knekk IS - og bomb så presidentpalasset.

Men det er et problem her - hva vil det syriske folk? og hva er nærområdet og verdenssamfunnet tjent med?

Intervjuer fra Expressen er derimot klar på at vi må ta det Assad sier på alvor.  Der er også jeg, men dagens tema kan gjerne utfordre til bortforklaringer i større grad - eller? Kjemiske våpen - tortur - dagens forhold til alliansepartnerne Iran og Hizbollah - Hamas - Yarmouk - om kontroll av sitt territorium - om Syrias framtid - om fredsforhandlinger i Russland - om hva som kunne vært gjort annerledes.

Herr president, kriget i Syrien har gått in på det femte året. Hur mycket av Syrien har du verklig kontroll över? Vi hörde en siffra, tio procent av landet.

– Siffran är inte realistisk, annars hade du inte varit med mig här i Damaskus och du skulle göra intervjun med oppositionsledaren som skulle vara ledaren för landet. Så det är inte realistiskt. Men som jag sa, jag menar att vi inte kan stirra på de där siffrorna, om det är femtio eller sextio. Först och främst är det här inte ett traditionellt krig mellan två vanliga arméer med den första som gör intrång på den andras mark. Det är ett otraditionellt krig där terrorister kan fylla det vakuum där det inte finns någon armé eller trygghet i Syrien. Som armé kan man inte vara överallt i Syrien. Så där armén inte finns, där kan de existera. I nästan varje krig armén har startat eller varje slag i världen så har land erövrats. Men återigen, terroristerna skulle bege sig någon annanstans. Så i det här kriget har frågan från början varit, vad handlar det om? När det startade som propaganda från utsidan av Syrien och senare övergick i terroristattacker. Huvudmålet var att erövra det syriska folkets hjärtan och sinnen för det är det enda sättet att göra sig av med den här regeringen, den här staten eller den här presidenten. Det är här de har misslyckats. Jag tror att de har misslyckats för att det syriska folket var medvetna om vad som hände. Många av dem står bakom regeringens motstånd mot terrorister och mot inblandningen utifrån. Jag skulle säga att majoriteten av det syriska folket stödjer sin regering och det är den kontrollen som vi kan tala om.

Iraks armé kollapsade när IS gick till attack förra sommaren i Mosul. Det vet du om, herr president, och den syriska armén håller bättre kvalitet. Varför har du inte återtagit Raqqa från IS till exempel? Varför bara luftattacker?

– Därför i ett sådant grymt krig med terrorister som får stöd från ett tiotal länder runt om i världen och terrorister som kommer från 100 länder som rekryter till Syrien… Har du ett litet land med begränsade resurser måste du göra en prioriteringslista baserad på militära kriterier. Annars kommer du att distraheras på varje plats i Syrien och du kommer inte vinna några slag. Så du sätter samman dina prioriteringar och det sista på den här prioriteringslistan är att ta tillbaka vartenda del av Syrien, oavsett om det är en stor stad eller liten by. Oavsett om det är en tom plats eller en bebodd plats. Raqqa kommer att vara en av de främsta städer som vi kommer att ta. Men det är bara frågan om tid när det gäller den här listan jag talar om.

Herr president, du anklagas ännu en gång för att ha använt kemiska vapen i Syrien. Två tester som utfördes för The Times och medicinska välgörenhetsorganisationer visar att dina styrkor använt klor och cyanid, enligt The Times och även Amnesty International. Vad har du att säga om det?

– Vi har sagt från dag ett att detta är propaganda mot Syrien för att demonisera presidenten och demonisera staten och få det syriska folkets hjärtan och själar att närma sig deras agenda. Det fungerade inte och du kan jämföra denna propaganda med vad som händer i väst nu gällande Ukraina. Det är nästan samma sak. Putin demoniseras, det berättas och ljugs. En massa filmer och annat som enbart visar att den allmänna uppfattningen i väst är lögn. Det här är verklighet. Folk i väst borde vara medvetna om detta. Det betyder inte att vi inte begår misstag, att vi inte gör något fel. Men i slutändan ger inte den här propagandan en bild av verkligheten i vår region. Så att tala om kemiska vapen, de har inte ett endaste bevis för detta. Till och med siffrorna som har publicerats av flera europeiska organisationer som en del i den här propagandan har skiftat från 200 offer till 1 400. Det betyder att det inte är objektivt, det är inte precist, och så hä r långt finns inga bevis att de människorna dödades på grund av den här attacken. Det enda beviset vi fick när kommittén kom från FN, visade att saringas hade använts i området, men de kunde inte säga hur eller av vem. Så de fortsätter bara anklaga Syrien för detta. Det är inte realistiskt, för om du vill använda massförstörelsevapen då dödar du inte några hundra, då dödar du tiotusentals. Och det är intill huvudstaden så det kommer påverka alla. Så många historier om det här är inte sant. För det andra var vi de som frågade FN om att skicka hit en delegation för att kontrollera anklagelsen.

Gör du det fortfarande?

– Vi gjorde det, Syrien gjorde det. Syrien frågade FN, inget annat land. När det fanns bevis för att terrorister använde det i norra Syrien försökte de inte verifiera det. De nämnde det inte. Det är en del av den politiska agendan emot Syrien.

Den officiella syriska delegationen och delar av oppositionen möttes nyligen i Moskva. Har det mötet gett några verkliga resultat?

– Ja, faktiskt. Vi kan säga ja eftersom det var första gången vi nådde… för du vet att vi har haft flera dialoger förut… detta är första gången vi enats om några ramar som kan ligga till grund för den kommande dialogen mellan syrierna. Vi har inte slutfört detta ännu eftersom schemat för det mötet var väldigt omfattande, fyra dagar var inte tillräckligt. I själva verket, två dagar, det var fyra dagar, men två dagar mellan regeringen och de andra representanterna för oppositionen. Det räckte inte till för att få klart en plan. Men ett genombrott, även om det bara gäller vissa delar, innebär att nästa möte blir lovande för att nå en fullständig överenskommelse om ramarna kring den syriska dialogen som ska få en syrisk lösning på konflikten.

Som du vet finns det flera allvarliga anklagelser mot er regering, om att brott mot mänskliga rättigheter skulle ha utförts av er. Hur mycket vet du om tortyr i dina fängelser här?

– När vi talar om tortyr måste vi skilja på politiskt godkänd tortyr och enskilda incidenter som händer vilken individ som helst. Talar vi om politiskt godkänd tortyr är det närmaste exemplet det som hände på Guantanamo. På Guantanamo fanns det politiskt godkänd tortyr som hade godkänts av president Bush och hans försvarsminister och resten av hans regering. I Syrien har vi under några omständigheter aldrig haft sådan politik. Om det har varit något lagbrott, tortyr, hämnd, vad som helst, så kan det ha varit en enstaka incident som den som utförde den. Det är vad som kan hända var som helst i världen, precis som vilka brott som helst.

Får Amnesty International eller Röda korset besöka era fängelser här?

– Vi hade många reportrar och många organisationer som kom till Syrien men om någon särskild kan komma hit, då beror det på samarbetet mellan en särskild organisation och vår regering och det beror på organisationens trovärdighet. Men principiellt kan flera organisationer besöka våra fängelser.

Hur skulle du beskriva relationen mellan Syrien och Iran i dag?

– Det är samma relation som vi skulle ha beskrivit för 35 år sedan. Sedan den islamiska revolutionen i Iran 1979, när Syrien stod bakom den revolutionen och stödde den samtidigt som många länder, främst väst- och Gulfstaterna, var emot. Sedan attackerade Saddam Hussein Iran och vi stödde Iran. Nu stödjer Iran Syrien. Det är ömsesidigt stöd som i själva verket är en allians. Det är en allians. Det är så jag kan beskriva det.

En del kritiker säger att du har sålt ditt land till Iran och att du inte skulle överleva utan hjälp från Iran och Hizbollah. Stämmer det?

– Om jag skulle vara redo att gå med på den principen, redo att sälja mitt land, skulle jag ha sålt det till USA, kanske till Israel, kanske till Saudiarabien. Sedan Syriens självständighet har många länder velat kontrollera Syrien av geopolitiska skäl. Så om jag skulle sälja, då skulle det vara till USA först och främst. Så länge jag inte säljer det till någon säljer jag det inte heller till Iran. Det är det första. För det andra har Iran aldrig försökt att kontrollera mitt land. Aldrig. Och det syriska folket skulle av naturliga skäl inte acceptera att någon kontrollerade deras land. När Iran stödjer Syrien betyder det inte att de kontrollerar, det betyder inte att de försöker tvinga på den syriska regeringen vad de vill. Det du säger, att vi inte kan överleva utan Iran och Hizbollah, det är en hypotetisk fråga. Ibland kan mindre stöd i ett större krig leda till större resultat i vilket krig eller vilken konflikt som helst. Så oavsett om stödet är stort eller litet kan vi inte förneka att det har givit resultat och deras stöd till Syrien har varit avgörande för oss. Hur det skulle vara utan deras stöd är svårt att säga. Det skulle ha varit svårare utan att betyda att vi inte hade överlevt.

Hur stort inflytande har Iran i Syrien?

– Det beror på hur vi ser på ordet inflytande, eftersom inflytande kan vara positivt och negativt. Om vi talar om Frankrikes och Tysklands inflytande i Europa är det väldigt tydligt att en är en politisk makt och den andra en ekonomisk makt. Iran är ett viktigt land i vår region. Det är ett stort land, det är ett utvecklat land, proportionellt i alla fall. Men jag skulle se det inflytandet som något positivt eftersom Iran är ett land som söker efter mer stabilitet för sina egna intressens skull. Alla länder har intressen. De har inflytande, men på ett positivt sätt.

Jag förstår att Iran är ett viktigt land för Syrien men behöver du hjälp från Hizbollah?

– Återigen, av samma skäl jag har nämnt, även lite hjälp kan ha stor betydelse. Det är en anledning. Men vad gäller Hizbollah specifikt har de goda erfarenheter från otraditionella krig. I den här typen av otraditionellt krig är den här typen av hjälp inte kvantitativ utan kvalitativ hjälp. Ibland behöver man den kvalitén som har en bra och stark effekt på vårt krig. Det har inte att göra med Hizbollahs storlek, om du vill jämföra det med den syriska arméns storlek. De är små men typen av krig och med erfarenheterna de har, då kan de ha en stark påverkan.

Det är välkänt nu att Hizbollah är i Syrien. Hur mycket kontroll har du över dem?

– Alla parter som slåss sida vid sida med den syriska armén, eftersom vi har syriska krigare som inte är i armén men som stöder den, står under vår armés ledarskap. De har inte sina egna slag, en egen front eller fattar egna beslut. Alla slag kontrolleras av syriska armén, så vi inte har problem.

Du hade Khaled Meshaal, han var i Syrien 11-12 år tror jag. Nu har han lämnat Syrien för Qatar. Relationen mellan Hamas och Syrien var inte så bra under kriget. Hur är den relationen i dag?

– Det finns ingen relation alls på varken formell eller folklig nivå. Jag skulle säga att de senaste händelserna i flyktinglägret Yarmouk bevisar att den delen av Hamas, som i huvudsak är en organisation i Muslimska brödraskapet, stödjer Nusrafronten i Yarmouk.

De stödjer en terroristgrupp?

– Ja, de arbetar tillsammans. Delar av dem arbetar med al-Nusra. Det är därför Hamas ledarskap nu är i Qatar och ber andra sekulära palestinska organisationer att hjälpa deras grupp efter IS attack mot al-Nusra och Hamasgruppen.

Så Hamas i Syrien, det är historia nu?

– Jag tror det, jag tror inte det syriska folket litar på dem längre.

Herr president, låt oss tala om USA och Ayn al-Arab. USA attackerar nu IS från luften. I själva verket hjälper de dig. Hur skulle du beskriva det militära samarbetet mellan dig och USA, som ju ska vara din fiende?

– Min fiende är först och främst terroristerna. För det andra finns inget samarbete mellan Syrien och den amerikanska armén.

Indirekt?

– Definitivt inget samarbete, även om vi genomför lufträder i samma områden och ibland på exaktt samma platser.

Inte ens koordinering?

– Nej, ingen koordinering. Men jag kan säga att delar av det här är tillfälligheter, den här attacken i alla fall. Första delen av frågan om att de hjälper oss, det är symboliskt, på pappret… I verkligheten gör de inte det. Medelantalet lufträder från alliansen med 60 länder, vissa av dem stora, är lägre än ett litet land som Syriens. Ibland genomför de färre än tio lufträder varje dag och ibland genomför vi över hundra per dag. Ibland är det mer än tio gånger så mycket.

Attacker mot samma platser, samma områden?

– Samma områden, rent generellt. Men det är inte realistiskt, jag menar, gör de det här på allvar? Det är frågan vi ställer oss här: menar de allvar med att bekämpa terrorister?

Menar de allvar?

– För att de är inte seriösa, de kan inte hjälpa oss. Det är den enkla slutsatsen. Om de menar allvar hade vi kunnat diskutera den frågan på ett mer seriöst plan, att ja det är en del hjälp som har viss betydelse. Det tog dem fyra månader att frita en liten stad, som ni kallar Kobani i era medier. Det skulle ta vår armé två, tre veckor i en liknande stad. Inget är fel med deras plan. I själva verket, nej, de har inte hjälpt till. I verkligheten expanderar IS och al-Nusra hela tiden i olika länder. Så om vi ska tala om framgång eller hjälp, var är den? Vi kan inte se det än så länge.

Men de har inte tillstånd att flyga över Syrien?

– Nej, det är olagligt. Vi har förklarat offentligt att det är olagligt och de har inte tillstånd.

Herr president, hur ser du på Syriens framtid?

– Trots all smärta, förstörelse och blodspillan är himlen alltid blå ovanför molnen. Vi måste se det ljusa i den mörka bilden. Den här krisen kommer att få varje syrier att ompröva vårt samhälles brister. Till exempel, många fanatiker såg inte den tunna linjen mellan att vara fanatiker och extremist. Många såg inte den tunna linjen mellan extremist och terrorist. Det kommer att få hela samhället att gå mer mot måttfullhet. Men även om jag talar om ett måttfullt samhälle finns det inslag av extremism och fanatism. Jag tror att det kommer att få oss att vårda det vi haft i vår historia som måttfullhet och integration, som olika färger av det syriska spektrat. Ur den synvinkeln ser jag det som positivt att återbygga samhället. Återbygga landet är inte ett problem, alla länder skulle kunna återbyggas. Huvudutmaningen är att psykologiskt och moraliskt rena generationen som stod i spillrorna och bevittnade dessa dåd. Det är utmaningen skulle jag säga. Jag är inte pessimistisk. Om vi gör oss av med terroristerna, då är jag inte pessimistisk om Syriens framtid.

Du talar om att återbygga landet. Vem ska betala för det?

– Först och främst, när de första projekten inleds kommer det ekonomiska hjulet att börja snurra och generera mer tillgångar. För det andra, de länder som hjälpte det syriska folket med investeringar. Ryssland, Kina, Iran och många andra. För det tredje, alla länder och dess investerare som inte blandade sig i blodsutgjutelsen i Syrien.

Under de senaste fyra åren har jag rest i landet, från Darra till Latakia, överallt. För mig verkar det omöjligt att återbygga landet. Är det möjligt?

– Det är inte omöjligt, många andra länder har förstörts i olika kriser som krig, jordbävningar och liknande. Att bygga upp infrastruktur, byggnader, betongen, det är inget svårt. Det är ingen stor utmaning. Det viktigaste är att återbygga människorna.

Jag ville fråga dig om det. Jag har besökt många hem och familjer i Syrien och jag tror att varje hem har påverkats av kriget. Barn, män, kvinnor, äldre etc. De behöver hjälp att bygga upp sig själva igen. Vad kan du göra? Vad kan världen göra för att hjälpa dem?

– Vi har redan börjat. Vi behöver inte vänta till krigets slut för att hjälpa de familjerna. Vi har redan börjat genom bidrag, donationer, lån och annan hjälp till de berövade familjerna. Det finns olika fall så klart och olika scenarier, så vi har redan börjat med det här. Men det viktigaste stödet av allt är det moraliska stödet och hur samhället och regeringen kan ta hand om de familjer som förlorat familjemedlemmar. Antingen genom tillfälligheter eller i kriget mot terroristerna, i armén eller polisen eller efter att ha hjälpt armén eller polisen. Det är det viktigaste, vad det syriska samhället erbjudit de familjerna och det är därför vi har kunnat stå emot i fyra år. Som du sade är vi inne på femte året nu.

Du talar om det syriska samhället. Hur splittrat är det syriska samhället idag?

– Om samhället är splittrat då är också landet splittrat. Det finns inga gränser för ett splittrat land, bara folket kan splittra det. Det kan inte vara splittrat när det finns så tydliga gränser mellan sekter och religioner eller etniciteter. Titta på samhället i de säkra områdena så ser du hela spektrat av det syriska samhället leva tillsammans. Om det finns splittring, då hade de inte kunnat leva tillsammans.

Så landet är inte splittrat i dag?

– Nej, det är inte splittrat. Det finns en felaktig term som använts i media: att det pågår ett inbördeskrig i Syrien. Det finns inget inbördeskrig. Inbördeskrig skulle bygga på sekteristiska eller etniska tydliga linjer. Det är inte inbördeskrig, det är krig mellan samhället och terroristerna. Det är det riktiga kriget för Syrien. Om det inte vore så skulle de inte leva tillsammans och du kan åka och se hela det spektrat med egna ögon. Jag gillar inte att säga att något är absolut på något sätt, men i det här fallet är det absolut så att hela spektrat lever tillsammans så det är fortfarande på samma sätt. Jag skulle säga att homogeniteten i dag är mycket starkare än innan kriget, på grund av kriget. Det syriska folket har lärt sig många läxor och är närmare varandra än innan kriget.

Om du kunde vrida tillbaka klockan till 2011 när krisen inleddes. Vad skulle du ha gjort annorlunda?

– Vi måste gå till grunden först. De två saker vi tog itu med från allra första början var att bestrida terroristerna och samtidigt ha en dialog. Vi inledde en dialog under det första året, några månader efter att konflikten i Syrien inleddes. Vi bjöd in alla till bordet för dialog och vi samarbetade kring varje initiativ som togs av FN, Arabförbundet och andra länder. Oavsett hur trovärdigt initiativet var. Bara för att vända på alla stenar och att inte ge någon möjligheten att säga att de gjorde det här eller det här. Vi försökte med allt. Ingen kan säga att vi borde ha tagit en annan väg, varken när det gäller dialogen eller att slåss mot terrorismen. Detta är grundpelarna i vår politik sedan problemen inleddes. Men all politik måste verkställas och realiseras. När det sker inträffar misstag och det är naturligt. Så om vi talar om att göra saker annorlunda... kanske när det gäller vissa detaljer ibland. Men jag tror inte syrierna skulle säga nu att de inte vill att vi ska ha en dialog eller att de inte vill att vi ska bekämpa terrorismen. Det är så jag ser på det.

Vad krävs, bortsett från ett mirakel, för att stoppa kriget?

– Först och främst att stoppa påverkan utifrån. Jag sa tidigare att vårt problem här inte är så komplicerat. Lösningen är väldigt enkel, men det kompliceras av inblandningen utifrån. Få ett slut på det och få ett slut på strömmen av terrorism och terrorister som kommer från Turkiet via Saudiarabien och Qatar med hjälp av Erdogan själv. Få ett slut på strömmen av vapen och pengar till dem. Sluta vara ett paraply för terroristerna. Det är så det syriska problemet kommer att lösas under några månader. Det kommer inte ta lång tid.

[ http://www.expressen.se/nyheter/mote-med-al-assad/del-2/sv/ ]