Ressurs og klimakrise, del 4

Änglamark eller himlajord.


«Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar.
Låt fåglar flyga och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma bland bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna.»

Evert Taube skrev denne fantastiske sangen til Hasse og Tages glimrende film: Äppelkriget, og om noe er dessverre denne minst like aktuell som den var på begynnelsen av 1970 tallet. (1971 og kan høres sunget av Sven Bertil Taube her) 

Den burde vært COP15's nationalsang, eller kanskje politikernes hele tiden? Vi fikk vel et svar under miljø og klimakonferansen i København hvor høyt politikerne verdsetter den jorden vi alle lever på, for de skrøt ufattelig av de 100.000.000.000 de skaffet til veie. Problemet er bare at dette store beløpet er omtrent 1% av hva man skaffet til veie når såpebobleøkonomien sprakk. Man kan jo undre seg hva som er årsaken.

Men jeg synes Änglamark er en passende bønn til våre politikere, la naturen leve. Vi trenger den mer enn vi aner.