Problemet Jerusalem
Jerusalems två sidor av samma mynt, Jerusalem som huvudstad för en världslig nation och Jerusalem som helig stad för tre religioner.
Jerusalem som huvudstad för den israeliska nationen, respektive det palestinska folket, är en världslig fråga. Frågan, vilket folk som skall ha Jerusalem som huvudstad, är en fråga som inte har med Guds rike att göra, det är en inomvärldslig fråga, det är ”myntets” ena sida, det är ett världsligt problem.
"Myntets" andra sida är de tre religionernas upphöjande av Jerusalem som en "helig stad." Även denna sida av Jerusalem är en världslig fråga som inte har något med Guds rike att göra. De tre religionerna för vilka Jerusalem är en helig stad; Judendomen, Islam och Kristendomen. Judendomen och Islam har inget med Guds rike att göra, ty Jesus är inte den Högste för någon av dem, så därför är det en världslig fråga. Problemet är hos kristendomen, ty kristendomen har blivit en religion bland andra religioner (om inte tidigare, så blev kristendomen en religion när den på 300-talet blev "upphöjd" till statsreligion i romarriket) och det är den kristna religionen som har ställt sej sida vid sida med de andra två religionerna och upphöjt Jerusalem till en helig stad. Problemet är dubbelt, …. biblisk kristendom är ingen religion, och, …. bibliskt, är Jerusalem i det Nya Förbundet ingen helig stad. Att i det Nya Förbundet, kalla Jerusalem för, "den heliga staden", det är tillbakagång till det Gamla Förbundet, ett förbund som upphörde när Jesus på korset sade; "Det är fullbordat."
Jerusalem var i det Gamla Förbundet, staden där Gud fäste sitt namn, den store Konungens stad, staden som man skulle önska frid, staden som skulle vara den allra högsta glädje, staden som man kallade skönhetens fullhet, hela jordens fröjd, staden som man kallade, den heliga staden.
